Metoder för virkesmätning

Som skogsägare är det bra att känna till grunderna i hur virkesmätning går till.
– Slutnettot till skogsägaren beror på många faktorer och inmätning av virket har en stor betydelse. Allt ska bedömas utifrån sortiment, virkesklass, diameter och längd, säger Nils-Olov Eklund, virkesköpare på Billerud Skog. Det finns ett antal virkesmätningsmetoder som används som standard i dag.

Enhetliga virkesmätningar viktigt

Opartiska virkesmätarföreningar ansvarar för att mätningen utförs på ett likformigt sätt och följer virkesmätningslagen som Skogsstyrelsen utfärdar. Virkesmätarna är anställda av föreningen och de genomgår fortlöpande utbildning. Interna och externa kvalitetskontroller utförs löpande på volym och värde, personalens kompetens och noggrannhet på mätutrusningen. Om allvarliga fel upptäcks i arbetet stoppas mätningen. Hur fungerar det i praktiken med mätning av rundvirke och biobränsle?

Det är så klart viktigt att virkesmätningar görs korrekt, något som följs upp i kontroller.

– När virket är avverkat och framskotat till vägen måste det märkas upp ordentligt, säger Nils-Olov. Allt virke som är knutet till ett specifikt säljavtal får en unik identifikation. Åkaren som hämtar virket ska också kontrollera att uppgifterna på transportordern stämmer överens med märkningen. När virkesmätarföreningen har mätt in virket bearbetas uppgifterna av Skogsnäringens gemensamma IT-företag (SDC), som även skickar ett mätbesked till skogsägaren.

Typ av virke bestämmer mätmetod

Mätning av sågtimmer utförs vanligtvis genom stockmätning. Alla stockar mäts och klassas var för sig vilket gör att volymen kan beräknas ganska exakt. Längd och diameter mäts oftast automatiskt i en mätram och virkesmätaren bedömer trädslag och kvalitet. Massaved mäts oftast genom vägning eller travmätning av hela partiet. Vid travmätning mäts virkespartiets längd, höjd och bredd. Sedan bedöms vedvolymen i traven. För att kunna kalibrera travmätningen på bästa sätt utförs slumpvis mätning på vissa partier – travarna mäts stockvis precis som timret. Detta gör att man med god skärpa kan göra säkra mätningar och kalibrera virkesmätare och utrustning utifrån dessa stickprov.

Vad gäller hanteringen och inmätningen av skogsbränslen som träddelar, grot och brännved finns ingen tydlig branschstandard fastställd. Den vanligaste affärsformen grundar sig på ett pris per megawattimme (kr/mwh). Men ersättningen till den enskilde skogsägaren kan även betalas ut som ersättning för kr/m3f (fast mått under bark) eller kr/hektar. Det beror på hur avtalet med virkesköparen ser ut.
– Det är en förhoppning att den nya virkesmätningslagen som trädde i kraft den 1 mars 2015 ska klargöra för markägaren och för oss virkesköpare vilken standard som ska gälla i framtiden, säger Nils-Olov. En av delarna i den nya lagen är att även mätningen av skogsbränsle ska utföras med säkra och likvärdiga metoder. Skogsägaren kommer alltid att få ett mätbesked hemskickat som en garanti på utförd mätning.

Här mäts massaved genom så kallad travmätning av hela partiet. 

Vrak en del av virkesvolymen

En liten del av volymen klassas ofta som vrak. Vrak är en virkesvolym som inte är kvalificerad till det sortiment som den har levererats till. Det kan vara massaved som hamnat i timmervältan eller en stock som inte kan hålla en klass som passar till något sortiment överhuvudtaget. Vrak har betydligt sämre ekonomiskt värde än övriga sortiment.

– Som virkesköpare får jag ofta frågan om varför en del virke klassas som vrak. Virket som avverkas i skogen apteras, det vill säga delas upp i olika sortiment, mot en given prislista. Om apteringen görs så att det inte blir något vrak alls har nog en betydande del av värdet på virket gått till spillo. Det beror på att en del volymer då hamnat i en sämre kvalitet eller sortiment, till exempel timmer i massavedsvältan eller att skördarföraren gjort för korta timmerstockar mot vad som är optimalt. Om det inte blir något vrak har maskinförarna kanske haft för hög säkerhetsnivå vid apteringen.

– Vad gäller massaved kollektivmäts den ofta och då är det den totala vrakandelen på ett större kollektiv som ger en del av vrakvolymen. Som enskild skogsägare kan man både gynnas och missgynnas av detta. Alternativet att stockmäta all massaved skulle bli alltför kostsamt för alla parter, säger Nils-Olov.

Mer ansvar till virkesmätare 

Den nya virkesmätningslagen ska enligt SDC ge ett tydligare ansvar till de mätande företagen och stärka skyddet av den enskilda skogsägaren genom att säkerställa en enhetlig och korrekt mätning. Lagen omfattar fler sortiment än tidigare och gäller därmed hela trädet.

– Jag har fullt förtroende för virkesmätarföreningarna och känner ingen oro över att virket som skogsägarna avverkar mäts in på felaktiga grunder. Det ska bli intressant att se utfallet av den nya lagen, speciellt utvecklingen av mätningen av biobränslen, säger Nils-Olov.