Olika metoder för röjning

Röjning i barrskog

I normala fall ska barrskogen röjas en gång vid två till tre meters höjd. Då hinner stubbskott av björk inte växa ikapp barrträden och man slipper en extra röjning.

Om det är stor risk för älgbetesskador bör skogen röjas något senare, vid tre till fyra meters höjd. Toppa ner älgbetade tallar om de hämmar huvudstammarna, låt dem annars stå kvar som älgmat. Om barrplantorna påtagligt hämmas av lövträd måste skogen röjas tidigare.

I bättre klimatlägen och på bördiga marker krävs ofta två röjningar: en lövröjning – enkelställning och därefter en slutröjning.

I tallbestånd är lövträden hämmande om de är lika höga som tallplantorna. Gran tål konkurrensen från lövträd lite bättre, och lövträden är hämmande först när de är en halv till en meter högre än granplantorna.

Lövröjning – enkelställning

Röj hårt bland lövplantorna. De stubbskott som därefter kommer upp växer då på ett naturligt sätt ikapp barrträden och blir en viktig del av det kommande beståndet. Lämna endast kvar lövplantor som står i stora luckor.

Enkelställ samtidigt barrträden, minsta avstånd är 80 centimeter. I rena tallbestånd med risk för älgskador bör fler stammar sparas. Rena granbestånd kan röjas hårdare.

Städa bort hyggesrens om det räddar utvecklingsbara stammar.

Kvalitetsröjning av tall

I täta föryngringar av tall finns det goda förutsättningar för att skapa en skog med hög kvalitet. Sådana bestånd bör kvalitetsröjas, vilket vanligtvis sker i två steg:

1. Enkelställ plantorna när de är en halv till en meter höga. Rensa upp i grupper och ta bort förväxande träd. Röj ner till 6 000–8 000 stammar per hektar. Plantorna ska vara jämnt fördelade över beståndet.
2. Slutröj när träden är fyra till fem meter höga.

Röjning i lövskärm

På frostlänta, fuktiga och vegetationsrika marker utvecklas en granföryngring bäst under en skärm av lövträd. Skärmen skyddar mot frost och suger upp en del överskottsvatten. Den håller dessutom tillbaka lövsly och annan konkurrerande vegetation.

Skärmen bör glesas ut i flera steg, så att granplantorna inte drabbas av ljuschock. Den kvarvarande skärmen kan också hålla tillbaka stubbskotten. Det är en fördel om röjningarna kan göras före lövsprickningen.

Lövdominerade bestånd röjs när träden är två till tre meter höga eller då grönkronan understiger 50 procent av trädhöjden. Om det är stor risk för älgskador bör skogen röjas först när träden är sex till sju meter höga. Röj helst före lövsprickningen. Satsa på raka friska träd med god kvalitet och lämna hellre vårtbjörk än glasbjörk.

Stamantal efter lövröjning

Täta lövungskogar med många stammar per hektar bör röjas i tre steg:

1. Vid två till tre meters höjd, röj till 4 000 stammar per hektar
2. Innan fem meters höjd, röj till 1 500–2 000 stammar per hektar
3. Innan sju meters höjd, röj till 1 200–1 600 stabila friställda stammar per hektar

Är lövungskogen gles eller om området är litet, kan man nöja sig med en till två röjningar. Önskat stamantal efter röjning är beroende på hur tät och hög skogen är före röjning.

Minska insektskador i barrbestånd

I barrbestånd kan skadeinsekter föröka sig i de fällda träden och sedan angripa och skada kringstående skog. Om man lämnar kvar mer än 250 löpmeter fällda råa barrträd grövre än sju centimeter på bark per hektar får röjningen bara ske under vissa perioder (se karta). Barrträd som är klenare än sju centimeter, och lövträd, kan röjas hela året.

Då ska du röja i grövre barrbestånd för att minska risken för insektsskador:

A. Tall 1 juni – 15 juli
B. Tall 1 juni – 15 juli
B. Gran 1 augusti – 30 september
C. Tall 15 maj – 15 juli
C. Gran 1 augusti – 30 september

Vill du veta mer?

Vill du veta mer om olika röjningsmetoder eller har du andra frågor kring röjning? Kontakta din lokala virkesköpare så får du hjälp.