Röjning på speciella platser

Vissa områden ska du inte röja alls eller endast röja för att förstärka naturvärden. Då gynnar du den biologiska mångfalden. Spara framtida naturvärdesträd, spara alltid överståndare/äldre exemplar av sälg, rönn, oxel, lönn, lind, hägg, fågelbär, hassel, ädla lövträd och en.

Spara även unga exemplar av dessa arter i rimlig omfattning. Röj gärna fritt runt enstaka träd för att gynna deras fortsatta utveckling. Om de här trädslagen inte finns i beståndet bör du i stället lämna någon förväxande risig tall, stor asp eller senvuxen gran.

Ta hänsyn till kulturminnen Kulturlämningar ska röjas fram, annars kan trädens rötter spränga sönder dem. Ta bort riset. Fasta fornlämningar, som gravar och gravfält, ska dock hanteras med försiktighet.

Torp, fäbodar och husgrunder Röj gårdstun och tomtmark runt byggnader och ruiner. Friställ vårdträd, fruktträd och buskar. Gynna lövträd och buskar samt bärande träd. Röj bort träd och buskar vars rötter kan växa in i och förstöra grunder och andra konstruktioner. Röj även odlingsrösen och stengärdsgårdar. Ta bort riset.

Vägar och stigar Röj fritt de vägar och stigar som används i dag eller som har historiskt intresse. Ta bort riset.

Fångstgropar och tjärdalar Röj bort träd, buskar och sly som växer i groparna och på vallarna. Ta bort riset.

Kolbottnar En kolbotten som är lämnad vid föryngringsavverkningen är i och med detta avvikande från det övriga beståndet och röjs inte. En kolbotten som inte urskiljer sig från övriga beståndet ska röjas hårt. Stybbring och kojruin ska alltid röjas fram och riset ska tas bort.

Skapa kantzoner mot vattendrag

En kantzon är ett skydd och en naturlig övergång från en biotop till en annan. Kantzonen ska ha hög andel lövträd och buskar samt stor höjdspridning. Om zonen redan uppfyller dessa krav ska den lämnas orörd, i annat fall kan man öka naturvärdet genom att röja hårt i barrbeståndet och ta upp luckor där löv kan utvecklas.

Kring alla naturliga vattendrag ska en kantzon skapas eller lämnas. Detta gäller även de allra minsta bäckarna som är vattenförande under normala somrar – men inte diken.

Kantzonerna är värdefulla för miljön genom att de:

• Minskar näringsläckaget och hindrar slam och annat att nå vattnet.
• Skuggar vattenytan och därmed håller ner temperaturen under varma sommardagar. Många organismer, inte minst vissa fiskar, missgynnas av alltför varmt vatten.
• Ger föda åt vattenlevande organismer genom de löv, knoppar och insekter som faller ner från träd och buskar.
• Zonen ska vara bredare på fuktiga marker, smalare på torra marker. Det är också viktigt med kantzoner mot sjöar och större vattendrag. En lövrik zon mot vatten är positivt för landskapsbilden. Kantzoner mot sjöar och stora vattendrag bör anpassas till terrängen, de kan vara breda på vissa ställen och smalare på andra. Vissa sträckor kan även kalhuggas för att ge utsikt över vattnet.