Plantering – så gör du

En plan för återbeskogning görs redan vid planeringen av föryngringsavverkningen. Avverkningsgruppen får information om hur avverkningen ska utföras och var till exempel hänsynsytor och stigar finns. Om maskingruppen hittar något mer av intresse, exempelvis en kolbotten, noteras detta.

All information som samlats in under planerings- och avverkningsarbetet lämnas sedan vidare till dem som ska markbereda. De kompletterar underlaget med uppgifter om hur de lagt körstråken vid markberedningen och lämnar över kartan och instruktioner till planteringsgruppen. På så sätt når det som skogsägare och virkesköpare kommit överens om samtliga aktörer i alla led vilket säkerställer effektivitet och kvalitet.

Grönt Kort Skog och lokal kunskap

På Billerud ställer vi höga krav på dem vi köper plantor av och på de som planterar. De som arbetar för oss ska ha kompetensbeviset Grönt Kort Skog samt vara PEFC-certifierade. De måste ha god kunskap om var och hur man ska plantera så att plantan får en så bra start som möjligt. Redan någon vecka efter att hygget är planterat inventerar vi hur arbetet är utfört. Det är viktigt att redan i starten se till att det blir en lyckad föryngring, det sparar både tid och pengar.

Tack vare lång erfarenhet av markberedning och plantering på de områden vi avverkar skog har vi stor kunskap om vilka föryngringsmetoder som fungerar där. Vi upphandlar även stora arealer markberednings- och planteringstjänster som vi får ett bra pris på. Genom att samarbeta med oss och planera för skogsvård i samband med föryngringsavverkning kan du ta del av dessa fördelar.

Välj rätt trädslag

Om traktdirektivet anger att både tall och gran ska planteras gäller att:

• Tall bör planteras på magrare, högre områden som krön, åsryggar och övre delen av sluttningar.
• Gran bör planteras i bördigare, lägre delar, som nedre delen av sluttningar och i sänkor.
• Tall och gran bör blandas på marker där de båda trädslagen producerar lika bra.

Varje planta ska planteras så att den får en bra växtmiljö, då ökar möjligheterna att den klarar sig. På fuktig mark hotas plantorna av stillastående vatten och frost i gropar och sänkor. Plantera därför på höga punkter, små kullar eller jordhögar.

På frisk och torr mark hotas plantorna av snytbaggar och torka. Plantorna bör sättas i ren mineraljord så högt som möjligt, alternativt i gångjärnet mellan grästorvan och mineraljorden eller i omvänd torva med mineraljord över. Torvan ska ha god markkontakt. 

Att plantera i uppfrysningsmark ställer speciella krav. I vissa finkorniga jordar kan plantorna tryckas upp av tjälen. Där ska de sättas i omvänd torva med eller utan mineraljord över, eller i jordhög som vilar på humus.

Fuktig mark finns i låglänt terräng, i nedersta delen av längre sluttningar och i plan mark intill dessa. Kännetecken är att jorden är finkornig, att det växer sumpmossor liknande de som växer i kärr och på myrar. I extrema fall syns vattensamlingar i markytan. 

Torr mark finns vid plana sandhedar och liknande marker, på kullar, krön och åsryggar samt på högt belägna platåer med hällar och grov jord. Kännetecken är att det på torr mark växer lavar, kråkbär, ljung, lingon eller blåbär.

Frisk mark finns vanligtvis på plan mark och sluttningar. Kännetecken är att jorden är medelgrov eller finkornig och att här ofta växer blåbär, lingon eller gräs.